Apropå Castells (hans bok redovisad i går) teori om att vi nu har gått in i ett nätverkssamhälle så fick jag ett mail i dag från "Earthdaynetwork" vilket är en miljösite som jag får nyhetsbrev från. Det är en amerikansk sida som jag rekomenderar. Men det var brevets innehåll som var så signifikant för hur världen krymper, jag uppmanades att gå och rösta! och klicka på hjälp för att hitta den närmaste local polling place, röstlokal. Vem vet, kanske nästa steg är att jag faktiskt kan rösta i det amerikanska presidentvalet!

Läste i dag i Kyrkans tidning att kyrkomötet sa nej till ett interreligiöst möte i Uppsala år 2014. Så här ser motionen ut:

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att uppmärksamma att det 2014 är 850 år sedan Svenska kyrkan fick sin första ärkebiskop, samt att det samma år är 100 år sedan Nathan Söderblom valdes till ärkebiskop, genom att arrangera ett interreligiöst möte i Uppsala om religionens plats i dagens samhälle.

Motivering

År 1164 tillträdde Stefan, Svenska kyrkans förste ärkebiskop, sitt ämbete i Uppsala. Därmed blev Sverige en egen kyrkoprovins. Utvecklingen mot det som är Svenska kyrkan av i dag startade.

År 2014 har denna utveckling pågått i 850 år. Den lilla provinsen längst uppe i norr är i dag världens största evangelisk-lutherska kyrka. Men det provinsiella har inte varit dominerande i Svenska kyrkans moderna utveckling. De internationella kontakterna har varit, och är, omfattande. I det ekumeniska arbetet har Svenska kyrkan intagit en framträdande roll. På flera områden framstår Svenska kyrkan som en progressiv kraft inom kristenheten.

Nathan Söderblom är den mest kände förkämpen för att vidga Svenska kyrkans kontakter med andra kyrkor och samfund och med företrädare för andra religioner. 1914 utnämndes han till ärkebiskop. Samma år utkom hans kanske mest betydande bok: Gudstrons uppkomst.

1964 firades det s.k Stefansjubiléet bl.a med en internationell konferens i Uppsala om liturgi och kyrkomusik. En lång rad prominenta företrädare för kristna kyrkor och samfund från hela världen deltog.

Under de senaste femtio åren har det svenska samhället förändrats. Svenska kyrkan har numera – på gott och ont – inte samma ställning som tidigare. I dag lever utövare av olika kristna trosriktningar och andra religioner sida vid sida i Sverige. Trots det är bristen på kontakt med och kunskap om varandra ofta bristfällig. Ett interreligiöst möte i Uppsala kan belysa religionens plats i samhället i dag, och bli ett tillfälle för olika religioners företrädare och utövare att mötas till samtal och umgänge, präglat av samarbetet mellan människor av olika tro och viljan att tillsammans möta framtiden med öppenhet och förväntan. Jubileumsfirandet skulle därmed bidra till att stärka religionens ställning, och att minska de kulturella klyftorna, i det moderna svenska samhället.

Uppsala den 19 juli 2008

Markus Holmberg (ÖKA)

Manuel Castells
Informationsåldern
Band 2:
Identitetens makt
Daidalos, Uddevalla 2000  

Manuel Castells bok har jag läst för att få ett framtidsperspektiv.

Hans två böcker om nätverkssamhällets framväxt ger ett mångfacetterat perspektiv om nationalstaternas allt minskande makt, globaliseringen och dess följeslagare; rädslan för att makten är osynlig, bildande av intressegrupper av olika slag, bl.a fundamentalistiska.

Varför är dessa uppgifter intressanta i mitt arbete? Det är viktigt att inte bara enögt se sin vision med allt gott som den innehåller, det är inte någon realistisk ådra jag har, för verkligheten och hur den ser ut finns det många olika beskrivningar av, nej snarare en lust att låta en tänkt opposition få tala: Skulle ett mångreligiöst centrum kunna leda till ett nytt fragment, en vision som blir en illusion av en demokratisk församling?

Om det bara är dom stora mötena mellan våra politiska ledare, Camp Davis, EU:s ministerråd, WTO m.fl som betyder något när man kalkylerar med framgångsrika beslut, så har ett mångreligiöst centrum inte ens en marginell effekt. Men om man tar ett steg åt sidan och har i åtanke det slitna begreppet ”gräsrot” som är en fantastisk bild på något mycket potent men också nästan osynligt. Om man dessutom planterar olika grödor i denna trädgård så undviker man en av Castells formulerade faror: Negativ identitetsbygge baserad på liktänkande, reaktiva (rädda) grupper.

I en sådan trädgård finns det alltid fler perspektiv och därmed en vidgad total vy, mångfald! Ytterligare ett ord som bleknats i sin betydelse men har en viktig innebörd i både etiska och estetiska sammanhang.

Under ledorden "dialog-handel-ledarskap" hölls seminarier, föreläsningar och samtal. Dessa redovisade möten/diskussioner hölls 080814 i Domkyrkan.

Imamen och Pastorn- vänskap som kan förändra

Marika Palmdahl, präst och projektledare för interreligiös dialog i Göteborg och Suad Darir, studiekonsulent / projektledare från Ibn Rushd Västra Sverige.

Samtalet inleddes med en film från Nigeria ”Imamen och Pastorn- vänskap som kan förändra” originaltitel- ”The Imam and the Pastor”

Vilket är en stark och förhoppningsfull skildring från staden Kaduna i Nigeria. Filmen vann första pris i the Africa World Documentary Film Festival, Saint Louis, Missouri, Oktober 2007.

Filmens nyckelpersoner är Imam Muhammad Ashafa och Pastor James Wuye som varit varandras antagonister under ett blodigt religionskrig som startade 1950-talet av skäl som inte bara var av religiöst ursprung. Kadunas invånare är till hälften muslimer och hälften kristna. Man uppskattar att under det senaste decenniet har över 150000 liv gått förlorade i liknande konflikter som i Nigeria. Pastor James och Imam Ashafa berättade i filmen vilka fiender dom varit och räknade upp alla släktingar och vänner som fått sätta livet till i den bittra striden, James hade tex blivit av med sin hand och bar nu protes. Deras gemensamma ”mission” började i och med James  rannsakningsprocess, då han kom fram till att deras kamp var okristlig och inhuman och att det endast fanns en väg att gå från och med nu. Han gick till stadens moské med andan i halsen och sökte därefter upp Imam Ashafa vilket satte igång denna fantastiska helt sanningsenliga historia.

Deras övertygelse är att genom en fördjupad förståelse för sin egen religion vaska fram den ”sanna” religionen och dess icksvåld-strävan. Gripande scener med gemensamma böner var förtröstansfullt. Dom letade i varandras urkunder efter positiva budskap, enligt Islamsk tradition så är varje muslim skyldig att skapa utrymme för varje annan människa oavsett tro eller etnicitet.

Pastor James och Imam Ashafa grundade “Interfaith Mediation Centre of Muslim Christian Dialogue Forum” (IMC-MCDF) 1995

Med syftet att bekämpa våldskulturen och principen att förmänskliga de andra, ”Humanize the other”. Med utgångspunkt från att nästan alla i Afrika är troende så anser forumet att tron därför kan vara huvudnyckeln till fred (samma tankar som Hans Kung) Forumet arbetar fredsfrämjande och samarbetar med andra fredsutövare, nätverk och institutioner, samt åtar sig fredsskapande initiativ till att upprätta ramar för att uppnå fred på både hög politisk nivå och på gemenskapsnivå. Dom samarbetar med myndigheter, lokala organisationer, religiösa institutioner och traditionella ledare, samt leder utbildning mot sociala institutionerna. Som ett erkännande av värdet av deras arbete i Nigeria har dom blivit ombedda att utföra fredsskapande uppdrag i Afrika och andra delar av världen. Utanför Afrika har dom presenterats som förebilder i Kroatien, Nordirland och bland Indianer i USA. Förutom att vara förebilder, har dom deltagit som resurspersoner i Schweiz för att bygga upp ett nätverk av de Abrahamistiska religionerna för att uppnå fred. Dialogen bygger på workshops, seminarier och utbildningsprogram.

Pastor James och Imam Ashafa reser ständigt ihop ibland också deras respektive familjer. Dom tillfällen då det har rått osämja har dom alltid lyckats dölja detta, arbetet är alldeles för viktigt och dom betraktar relationen som ett slags äktenskap där deras ”barn” skulle lida om dom skildes åt, därför har dom en plan som liknar äktenskapsrådgivning om stora meningsskiljaktigheter skulle uppstå. Pastor James och Imam Ashafa initierade 2002 ”Peace declaration of religion” vilket skrevs på av 22 nyckelpersoner från bägge lägren.

Marika belyser därefter att likheter/skillnader mellan Sverige och Nigeria i religionsdialogen. Här ser vi aldrig konflikter som slutar med blodutgjutelser, men barriärer mellan oss av typen vi/dom som bygger på avståndstagande misstänksamhet och rädslor kan också vara smärtsamt. Denna film vill visa ett gott exempel genom två människor som gör skillnad. K.G Hammar har sagt: religionsmotsättningar och kollektiv misstänksamhet har en tendens att vittra sönder i mötet med verkliga människor. Det är en sanning om jag ser till mina egna erfarenheter. Det är en resa dom gör Pastor James och Imam Ashafa. Deras vänskap är förutsättningen för arbetet, vad är det som får dom att förändras? frågar hon Suad Darir. Förändring sker bara om den sker inom individen först och genom tron på att det är möjligt, Imamen var tvungen att börja med sig själv för att sedan förändra samhället runt omkring. Även i till synes omöjliga situationer är detta möjligt. I sura 13 vers 11 ”åskan” kallad, står det ”Gud förändrar inte människans villkor förrän dom ändrar sitt sinnelag (gärningslära) att den kallas ”åskan” förklaras med att den betonar kraften som en människa besitter för att få till stånd en förändring Marika fortsätter- Det att man kan hitta motivationen för fred i religionen själv är inte någon nyhet på samma sätt som man finner motivering till splittring inom religionen, hon nämner ett avsnitt i filmen där en av de religiösa ledarna erkänner inför sin församling att dom missbrukat sitt mandat misslett dom och inte predikat fred, vilket är exempel på kurage och följsamhet inför 13.e suran. Religion kan användas både för att skapa fred och att splittra, det handlar om vad vi gör med religionen, ett ansvar. Det är också intressant med alternativen, rädsla säger dom i filmen, är inget alternativ. Suad nämner rädslan som ett hinder, men om man tagit första steget så visar det sig ofta att det leder till positiva förändringar. Ett konkret förslag hon ger är att lära känna någon med en annan tro. Även om man inte delar åsikterna så berikar det och lägger grunden till förståelse. Bägge vittnar om goda personliga möten dom fördjupat deras förståelse. Före frågestunden uppmanar Marika till att fundera på vad som hindrar möten, tex rädsla för synkretism. Synkretism och konvertering sker väldigt sällan, snarare en fördjupad förståelse för sin egna tro.

Marika informerar slutligen om ”fotboll för fred” 30.e Augusti samt den till minnet av den 11.e september kommer möten att ske i domkyrkan och i immigranternas hus

Jerusalem-är det goda mötet möjligt?

Samtal mellan Lars-Gunnar Erlandsson, utrikeskorrespondent i mellanöstern och Gert Gelotte, ledarskribent Göteborgsposten. Musik och iakttagelser från resor i Mellanöstern framfördes av Gunnar Lindgren från musikhögskolan i Göteborg. Marika Palmdahl var moderator.

Marika inleder med ett filmklipp från ARN –Tempelriddaren, där Arn och Salladin träffas privat och talar om både privata angelägenheter och världspolitik: Om du väljer hämndens väg så tar kriget aldrig slut säger Arn, Salladin svarar att vi kanske en dag kan dela denna fantastiska stad.

I dag 800 år senare hur ser det ut i Jerusalem, vad anser ni två som varit många gånger? Det är en delad stad säger Lars-Gunnar Erlandsson, det finns en sorts rädsla som verkar nedärvd, och det finns oerhört många positiva möten i Jerusalem. Ja det förekommer många intressanta möten svarar Gert Gelotte, och det är en mänsklig plikt att vara optimist, men det är också en mänsklig plikt att se verkligheten, när det gäller Jerusalem så är det en delad stad, även den östra delen är delat. Vad som nu sker är krypande annekteringar i östra Jerusalem av Israel med bosättningar. Det är ett av hindren för det goda samtalet, det andra hindret är alla identitetshandlingar som palestinier i Jerusalem måste bära med sig, detta inskränker deras rättigheter mer och mer för varje dag. Marika sammanfattar med att staden snarare är delad än en stad man delar på (på pappret skall en del tillhöra Palestinsk befolkning vilka har stora svårigheter att få besök från släkt i tex Ramallah)

Gert benar ut gränserna: Östra Jerusalem är annekterat efter 6.dagars kriget, öster om östra delarna bygger stora nya bosättningar, tex i Maale Adumin med 36000 invånare. Dessa bosättningar äter sig in i västbanken och tangerar den Israeliska spärrzonen som går från döda havet och längs med Jordandalen, får detta fortsätta så klyver dessa bosättningarna västbanken i två delar då stängs vägarna och en ny väg skall byggas, som den enda som binder södra o norra västbanken, och tre enklaver bildas, södra norra västbanken och Gaza. Muren har förhindrat nästan all kommunikation och den är värre än Berlinmuren på många sätt

Marika vill styra samtalet till ev. goda möten i Jerusalem, Lars-Gunnar Erlandsson besvarar med egna erfarenheter av goda möten bland befolkningen, men att stora delar säljs till Israeler och gradvis krymper ständigt den palestinska delen. På frågan om det funnits någon särskild person som gjort samtal möjligt svarar Erlandsson att när han intervjuade Anwar Sadat och ställde frågan: kommer ni att träffa en Israelisk ledare så länge ni är Egyptens ledare: No no no inte så länge mitt land är ockuperat (Jan 1977) 5 månader därefter reste han till Jerusalem, och Camp Davidavtalet underskrevs. Andra viktiga möten är när Kung Husseins från Jordanien mötte israels ledare och slöt ett viktigt avtal, också Osloavtalet 1993. Fredsframgångarna har därefter saboterats kontinuerligt. Gert Gelotte anser att ett stort problem i detta sammanhanget är att bägge sidor lider av kroniskt svagt ledarskap, som är beroende av koalitioner där extremister fått sista ordet. Ingen tror på ett stort nytt krig, man hoppas på insikten att en fungerande palestinsk stat är förutsättningen också för Israels överlevnad. Detta är svårt att kommunicera med dom Israeliska bosättarna. Dom palestinska bosättningarna är som mosaik, minst 600 vägspärrar är upprättade, befrielsekampen förs med alla medel, tex självmordsdåd (jag anar en diskrepans mellan de två)

Gert Gelotte benar ut muren: Israel, Västbanken och Gaza, det Brittiska mandatet Palestina fram till 1947, det är 100% Av det är Israel 78% resten är 22% (det som palestinierna gör anspråk på) Av dessa 22% är 40% de facto annekterat av Israel i dag, av dom är 10,2% muren som byggts på palestinskt område (råkar ligga på vattentillgångar)

Gunnar Lindgren talar om det stora misstaget med att ge bort ett land till Israelerna som vant sig vid diasporan. Den judiska staten är odiskutabel trots detta, det finns ingen återvändo säger Lars-Gunnar Erlandsson, samma sak hävdar GG men vill problematisera ordet ”Judisk stat”

Betyder det kristet land som man sagt om Sverige, eller betyder det att judar har större medborgerliga rättigheter genom bibliskt mandat, och därmed en orättvis fördel gentemot araberna så håller han inte med. Alla människor är lika mycket värda, palestinier är inte lika mycket värda i det området, dom får tex inte köpa mark.

Gunnar Lindgren spelar två melodier på sin saxofon och berättar om vårt arabiska musikarv och en mängd andra områden inom kultur och vetenskap, vilket han gjort till sin uppgift att berätta vidare.

Marika kopplar till filmen som visades tidigare under dagen, redovisad ovan. Skulle en sådan händelse kunna ske i Jerusalem, eller denna regionen?

En viss oljeminister i området har sagt att tredje världskriget har börjat, oljekriget, svarar Gunnar Lindgren ,oljan i mellanöstern är central i framtiden, det som hände i Georgien är inte någon tillfällighet. När Norge var ockuperat av Tyskarna, var vi lojala och ansåg att Qvissling var en förrädare, på samma sätt skall vi inte demonisera motståndet i detta område. Terrorism har många grader men det är också ett av de få vapen palestinierna har. Vår syn på Mellanöstern är att vi inte mäter Israel och Arabländerna med samma mått, självklart har dom rätt att försvara sig! Säger Gert Gelotte. Lars-Gunnar Erlandsson tror på rörelser från dom yngre lagren och att en person som Nelson Mandela skulle göra en stor skillnad. Gert Gelotte berättar om en rörelse av Israeliska pensionärer som bevakar vägspärrar och anmäler oegentligheter till Israels militär. ”Breaking the silence” är en annan rörelse i Hebron, av f.d militärer som vittnar om deras egna brott, detta kan ge upphov till en viss optimism. (Jag länkar till den rörelsen i länkfältet)

Även frivilligorganisationer som arbetar med dialog gör ett stort arbete. Dom Israeliska ledarna behöver fostran från världssamfundet, den dagen då USA säger: Nej! Nu får ni inte en enda patron eller hjälp förrän ni lämnat västbanken säger Gert Gelotte.

Marika rundar av med hennes dialogarbete, och att man alltid till slut hamnar i Jerusalem, detta visar Jerusalem som knäcknöten. Hon avslutar med citatet: Optimism är en mänsklig plikt…

Jag tackar för en fantastisk film och duktiga debattörer

1. Tror du på en skapare?  

2. Tror du på något annat, t.ex större än oss själva, eller en osynlig kraft som påverkar oss?  

3. Kan du tänka dig att någon situation skulle ifrågasätta din tro?  

4. Kan samtal mellan olika representanter för andra religioner hota din tro?  

5. Kan du se något socialt hinder till möten mellan olika religioner?  

6. Skulle du kunna tänka dig att deltaga i ett mångreligiöst sammanhang?  

7. Om man byggde ett multireligiöst centrum i din stad. Tror du att din grupp skulle ha intresse av att delta? (Eller är det fullständigt onödigt, kan man t.ex ha dialog utan ett gemensamt centrum)  

8. Det finns i Sverige i dag en stor mängd människor som inte betraktar sig som religiösa, men som tror på något… Kan dom hitta en neutral plats för sitt andliga behov eller sökande efter ”sin” religion på en sådan plats? 

9. Kan man tänka sig platsen som ett begravningskapell liknande den i Landvetter och i Skara? Mångreligiös/ickereligiös  

Man läser böcker i dom ämnen som kan ge information;

• Beteende, hur fungerar vi statistiskt och utifrån olika förklaringsmodeller
• Samhälle, hur är vårt samhälle uppbyggt, är det flertalet som vinner på strukturerna?
• Andra dialogprocesser runt om i världen

Sedan måste man bekanta sig med andra religioner, och ställa frågor. Jag har ett antal frågeformulär beroende på vem jag skall intervjua; ett för religiösa ledare och offentliga personer, ett för anomyma lite djupare frågor och ett litet för tex försäljare som ringer till mig. Då gör jag en överrenskommelse att jag lyssar på vad dom vill sälja om jag får ställa några korta frågor, det brukar gå bra, listigt va!

Jag ser framför mig en byggnad, vid älvstranden. Ett öppet hus som alla oavsett religiös tillhörighet kan besöka, även dom som saknar tro eller religion. En plats som endast har universiella symboler, ljus, blommor, vatten. Och som är spartanskt inredd med ett stort fönster ut mot älven, en plats för kontemplation och möte med det heliga. Byggnaden delas av de kyrkor och samfund som är representerade i Göteborg och toleransen för deltagandet skall vara stor.

I ingången finns ställ med brochyrer och information om respektive kyrkas gudstjänsttillfällen.

Det kan hyras för borgerliga begravningar, poesikvällar, musikarrangemang förutom dom inbokade gudstjänsterna. Huset har bås som hyrs av varje församling med deras respektive sakrala utrustning. En anställd vaktmästare håller centrat öppet. Utöver var och ens egna möten så inbjuder huset till gemensamma aktiviteter och religionsdialogmöten, samt möten utöver dom rent religiösa frågorna t.ex integration, miljö, säkerhet och rättvisefrågor

Dialoger världen över befrämjar dom abrahamistiska religionernas tankegångar att göra främlingar till sina vänner. Kanske det viktigaste skälet är att vi tillsammans kan slå hål på den moderna föreställningen att ”Religion är orsak till alla konflikter”

Utmaningen att urskilja utan att vara rädd för att bli påverkad visste redan Jesus behovet av ”Bliv beprövade växlare” sa han och menade att vi skulle vara lyhörda för vad varje tid har för förutsättningar för att förmedla det dubbla kärleksbudet (Förutom att älska Gud, älska din nästa såsom dig själv)  Paulus sa: Pröva allt behåll det som är gott. Många religioner har den gyllene regeln,

och de abrahamistiska religionernas gemensamma fredsbud är förankrat i det judiska gamla testamentet, den kristna bergspredikan och koranens fjärde sura.

Vi vet dock att det är många svåra frågor som måste behandlas varligt. Min tro är dock att det finns en god grund att vi skall kunna överbrygga motsättningar, både konstruerade och sådana som bara beror på okunskap och främlingsfientlighet för framgångsrika dialoger över religionsgränserna.

Att det t.o.m är nödvändigt ur säkerhetspolitisk synvinkel.

Praktiskt finns det många frågor att fundera över, skall byggnaden betalas av EU-medel?

Min största inspirationskälla har varit min församling, Brämaregården, och Göteborgs stifts arbete med religionsdialogfrågor.